Idag ska jag på kurs. Det är skönt att gå på kurs, man får lixom ett break ifrån jobbvardagen. Mea får chans att träffa lite nya människor, och förhoppningsvis får man oxå ny inspiration.
Allt vore frid och fröjd om det inte var för mina tarmar. Mina tarmar verkar helt enkelt inte gilla att gå på kurs. Så fort jag sätter mig i stolen, tystnaden i gruppen infinner sig så börjar mina tarmar att skrika. Sen så skriker de sig igenom hela dagen, och de skriker inte lite. De ljud som de gör ifrån sig är höga minsann. Höga och pinsamma.
Det måste vara något psykiskt.... de gillar helt enkelt inte att gå på kurs. Men JAG gillar det. Jag och mina tarmar måste försöka komma överrens. Tarmarna bor i min kropp, och det är min kropp som bestämmer. Punkt slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har precis samma problem! Vad är det frågan om? En vanlig arbetsdag skulle jag smidigt kunna låtsas få ett viktigt samtal, stänga min kontorsdörr och göra ifrån mig diverse kroppsljud. Men det händer aldrig, förutom just på kurs i en aningen lite för fullt befolkad lokal. Då börjar knorrandet.. Så jäkla drygt. Lycka till på kursen iaf!
hahahaha....jag ställer mig i raden av "knorrare". Och mycket riktigt bara på utbildningar där man ska lyssna och det ska vara knäpptyst.
Mina gör lika.. mina kompisars gör lika.. alla låter runt mig i föreläsnings salen.. MEN utanför är de tyst.. måste va för man sitter rakt upp och ner typ!! märkligt är de iaf.. inte fisar och inte hunger.. rörese bara!
JA, det e verkligen skumt. ingen hunger alls, bara tarmar som vrålar ..... Dock höll sig tarmarna rätt lugna denan gången, värre med hostan.
HaHa, vad roligt att Lisa, Janne o Sarah har samma problem. TILLSAMMANS E VI STARKARE !!!!
Skicka en kommentar